ARBETE?
-Gå!
Kärztin lämnar direkt min sida och springer snabbt iväg i en vid båge till andra sidan fåren.
-Ligg!
Hon kryper ner liggande och håller allt sitt fokus på fåren, som samlat ihop sig i flocken, och inväntar nästa kommando. Med hjälp av ”Gå” och ”Ligg” samt att jag själv rör mig i olika riktningar så tränar jag och min sexmånaders bordercollievalp (eng working collie). Hon är otroligt lyhörd och arbetsvillig. Och jag får verkligen vara övertydlig med kommandona ”Vi slutar nu” och ”Kom, vi går” när vi ska sluta. Jag klappar om henne och hon hoppar och skuttar och visar hur glad och lycklig hon är som får göra det hon älskar mest. – Att arbeta och vara mig, flockledaren, till lags.
Jag hade en diskussion med en kamrat och hunddressör om att använda godis eller ej för att betinga valpen att göra det man vill. Hon ställde motfrågan; ”Skulle du arbeta utan betalning?” Jag fann inget svar direkt, men frågan har legat kvar hos mig och svaret är ett obetingat ”Ja”. Ja, jag skulle gärna arbeta utan betalning om jag oberoende av mitt arbete fick mat, kläder husrum och de behov jag anser mig ha, och att jag för mitt arbete fick uppskattning och bekräftelse för min skicklighet. Jag tror detta är grundläggande, och för Kärztins del är det ingen tvekan om att hon gärna gör det hon kan och tycker bäst om av glädje och för att bli uppskattad av sin husse. Och hon älskar verkligen att lära sig nytt hela tiden.
Det här inlägget handlar alltså om arbete och försörjning och saker jag inte får att gå ihop.
Arbetslinjen: Alla människor vill arbeta och inte hamna i utanförskap. För mig är den meningen motsägelsefull om vi samtidigt tvingas att arbeta i större utsträckning och de som inte klarar det pga av sjukdom, sociala problem eller ej efterfrågade kunskaper straffas med låga eller inga pengar alls till sin försörjning.
Medborgarlön å andra sidan sägs inte vara möjligt, för då skulle människorna inte jobba utan stanna hemma med pengarna. Ett argument som motsäger allas lust att arbeta och inte hamna i utanförskap. Samma argument används mot socialbidrag, sjukbidrag och a-kassa och kräver därför allt strängare kontroller och straff för dem som inte uppfyller villkoren.
Antingen vill alla människor jobba hela tiden, och då i synnerhet 40 timmar i veckan och då är det inget problem att ersätta dem som inte kan jobba, eller så vill inte alla människor jobba för fullt på arbetsmarknaden hela tiden och ur båda synvinklarna framstår arbetslinjeargumenten som falska.
Jag tror ju att vi i likhet med Kärztin vill göra det vi är bra på och att det kan vi göra nästan hur mycket som helst bara för den inre tillfredsställelsen av att ”jag kan” och den yttre bekräftelsen av vår omgivning. Jag tror också att vi vill lära oss, utforska våra egna möjligheter i hur vi kan bli bättre och lära oss mer och utvecklas som människor.
Sen tror jag också att vi är individer med väldigt olika förutsättningar och önskningar. Vissa människor trivs med att vara för sig själva och utvecklas i det lilla som att träna hundar, skriva böcker vara i skogen etc, medan andra har ett stort socialt behov och ständigt behöver bekräftelse. En del gör helst saker för andra och är tjänande med andra har en förmåga och finner glädje i att leda och utveckla arbete. Vi är olika på alla sätt. Vissa vill upp tidigt på morgonen och ta tag i dagens uppgifter medan andra trivs bäst på natten då de tänker bättre. Vissa är fysiska och andra mer tänkande.
Så utifrån det tror jag ju att arbetslinjen är helt fel och att de som vill arbeta ska beredas möjlighet till det, men att lägga ner massor med pengar på att tvinga folk att göra meningslösheter som inte är till nytta för någon kan knappast vara en väg till ett mänskligare och mer hållbart samhälle. Jag tror ju att varje människa själv är kapabel att avgöra om och vad hen vill arbeta med.
Jag tror inte heller att problemet är att vi jobbar för lite utan snarare det motsatta vilket jag kommer att skriva mer om i nästa blogginlägg.