Juridisk abort?

6 januari, 2014 Av av Tonny Molander

Frågan om abort får inte anses enkel, och inte heller tabuförklaras att diskutera. Idag har man en lag som förbjuder abort efter 18 veckan, en gräns som finns där efter en hel del noggranna övervägningar, och som säkert är det bästa vi kan komma fram till idag. Innan dess är fostret en del av kvinnans kropp som hon helt och hållet råder över och i en viss tidpunkt när fostret övergår i det 127:e dygnet blir det ett barn som räknas ha ett eget självständigt liv med allt vad det innebär i juridiska hänsyn.

Men hur väl man än kommit fram till just den 18:veckan är det bara en fråga om tro på hur verkligheten kring hur livets början ser ut. Sen om tron grundar sig på ren empiri eller religiös uppfattning förändrar inte den saken. De enda säkra gränser vi har är befruktningsögonblicket, innan dess spermien förenar sig med ägget går det inte att tala om ett mänsligt liv, och födelse ögonblicket då barnet är separerat från moderns blod och näringsomlopp, då det definitivt är en självständig varelse.

Det finns andra tidpunkter som är intressanta. Den vid vilken barnet kan leva självständigt från modern om den föds för tidigt som idag ligger kring den 20:e veckan. Men utöver det finns ett intresse hur barnets sinnen utvecklas. Det finns forskning som säger att ett foster kan höra och känna igen musik f o m ungefär 12:e veckan. Kring tre månaders ålder börjar fostrets sinnen utvecklas varför de som förespråkar en abortgräns vid 12:e veckan kan luta sig mot.

Men nog om det. Detta är viktiga frågor och något som alltid bör diskuteras och inte avfärdas med att svaret är enkelt för att vi har en lag som säger si och så. Lagar är aldrig statiska utan helt olika utifrån tid och plats.

Den frågan jag verkligen vill väcka är den andra partens del i frågan. Som det är idag är det enbart kvinnan som avgör om det ska ske abort eller ej vilket ju får sina konsekvenser om mannen är av motsatt åsikt. Vill han ha barnet så ges han ingen möjlighet, och vill han inte ha barnet så blir han skyldig att vara med och försörja det upp till hen blir myndig. Tanken att fadern skulle kunna sätta sig över kvinnans beslut är nog tämligen absurd för de flesta. Vad skulle inträffa om han kunde tvinga henne att ta abort, eller att fortsätta graviditeten. Och att tvinga fram ett konsensus i frågan när det inte finns är lika omöjligt och ger samma resultat som att den starkare får rätten.

Det finns en tredje väg som diskuteras i Danmark i en DN-artikel, nämligen juridisk abort. Sen är frågan hur en sådan skulle se ut, eller främst när den skulle ske och om den kan ske. Som jag ser det skulle det vara möjligt med en juridisk abort med samma tidsgränser som juridiken skyddar det ofödda barnet med. Alltså idag den 18:e veckan. Ifall mannen i det läget avsäger sig faderskapet i ett juridiskt av tal skulle en sådan procedur vara möjlig och alltså bli jämförd med en spermadonation. Nu är ju inte frågan så enkel. Mannen och kvinnan har en relation, och vad innebär det för barnet? Hur skyddar man det ofödda, och senare födda barnets rätt på bästa sätt. De som säger att frågan är enkel, och samtidigt grundar den på sin moral, tro, kunskap och rättsuppfattning, gör det lite väl enkelt för sig då de samtidigt ifrågasätter andras moral, tro, kunskap och rättsuppfattning som är annorlunda en den egna.