Om självmord
Att prata om självmordet. Det mest förbjudna. Törs du ställa frågan; Har du funderat på att ta ditt liv? Klarar du av att höra svaret? Är du rädd för att väcka slumrande självmordstankar?
Självmord är den vanligaste dödsorsaken för män under 44 år. Den näst vanligaste för kvinnor i samma åldersgrupp. Bröstcancer är den vanligaste. För unga under 24 är det också den vanligaste orsaken till död. Den att ta sitt eget liv.
Att tala om självmord/suiciditet räddar liv. Det är aldrig fel att prata. Det är snarare när den självmordsbenägne inte får prata om det som trycket växer inombords. De flesta som tar sitt liv har gett signaler och själva upplevt att de är tydliga, men omgivningen har inte sett dem, eller inte vågat ta in dem.
Att vara självmordsbenägen är att befinna sig i ett livshotande tillstånd. När vi vet att en person är på väg att ta sitt liv så prata om det, ställ frågor, lyssna, berätta om alternativ, egna erfarenheter. Bekräfta och ge kärlek! Se till att finnas kvar, och om så behövs skaffa professionell hjälp.
Självmordet är ett psykologiskt olycksfall. Det är inte en enskild händelse bakom självmordet. På samma sätt som trafikolyckan kan vara en kombination av alkohol, trötthet, halka, dåliga bromsar etc är självmordet en kombination av problem, psykiskt låg status, relationer etc.
70% av dem som tar sitt liv har en diagnos som depression, bipolär eller shizofreni. Det är ofta människor som vi vet befinner sig i en riskzon.
Första hjälpen vid självmordsrisk: Kärlek – bekräftelse, hjälp hen att stå ut med sig själv. Du behövs.
1960 dog 1500 personer i trafiken
1960 tog 1500 personer sitt liv
Sedan dess har det arbetats mycket på att minska trafikdöden utifrån en nollvision. Så trots kraftigt ökad trafik så;
2012 dog ”bara” 288 i trafiken
2012 tog 1523 personer sitt liv.
”Ingen bör hamna i en så utsatt situation att den enda utvägen upplevs vara självmord. Regeringen har som vision att ingen ska behöva ta sitt liv” / Regeringens nollvision tagen 2007
För det satsar man 3 miljoner årligen. På trafikverkets nollvision satsas 100 – 150 miljoner kronor årligen.
150 av dem som tar sitt liv i år är ungdomar under 24 år, en grupp som ökat något och samtidigt har de yngsta blivit allt yngre.
Vad är det som krävs för att lyckas förebygga självmord?
För oss som professionellt jobbar med barn och unga gäller det att upptäcka barn och ungdomar i riskzon. Vara uppmärksamma på varningssignaler som ändrat beteende, med hopplöshet och ånger. När den unge slutar bry sig, är utsatt för mobbing, känner sig misslyckad eller har drabbats av en stor förlust. Utagerande drogbeteende kan också vara varningssignaler.
Vi måste våga fråga, lyssna och vara beredda på att höra svaren.
Systemiskt arbete är viktigt. Runt varje person finns ett nätverk. Det gäller familj, vänner och professionella kontakter. Genom att vara med och bygga upp ett skyddsnät stärker vi överlevnaden. Det gäller också att stärka skyddsfaktorer på så väl det personliga som i nätverket. Vad är det som är roligt och ger livet mening? Vad är du bra på? Vilka personer är viktiga i ditt liv? Hur skulle de reagera om du tog ditt liv? Kärlek bekräftelse och en känsla av sammanhang. Allt som kan göras för att bryta tunnelseendet där det bara är det överhängande problemet som skymmer och där självmordet har blivit den enda lösningen.
Golden Gatebron är den enskilda ”hot spot” där det begåtts flest självmord, totalt 1600 st sen den invigdes 1937. I en studie, av Dr Richard Seiden 1978, över 515 personer som stoppades i sina försök att hoppa hade 6 % tagit sitt liv eller dött i olycka (25+6) efter 26 år, lika många (32) hade dött en naturlig död. 451 människor var fortfarande vid livet (1 okänd dödsorsak). En parallell undersökning från San Fransisco General Hospital där 184 hotat med att ta sitt liv 1955-56 var det efter 15 år knappt 10 % som dött en våldsam död i självmord eller olycka (13+6). Det man kan lära av den här studien är att det verkligen är idé att stoppa den som försöker ta livet av sig. Ett annat intressant faktum att förhindra självmord är rent fysiskt. Golden Gatebron har inga skyddsbarriärer trots att frågan diskuterats sen 1937. Antalet personer som tagit sitt liv genom att hoppa har hela tiden eskalerat, totalt har 1600 personer tagit sitt liv där. Bara under förra året begick 33 människor självmord vid Golden gate-bron. Samtidigt lyckades särskilda väktarpatruller ingripa mot och avstyra inte mindre än 86 självmordsförsök. Argumentet att inte bygga barriärer mot att hoppa har hela tiden varit att de i så fall kommer att ta livet av sig någon annanstans alltmedan hoppandet eskalerar med mer liv för varje år. En tidigare ”Hot spot” för självmord var Eiffeltornet där det mellan 1889 och 1965 dog 339 personer genom hopp. Något som sen dess brutits. Det finns alltid skäl att förhindra en suicid person att ta sitt eget liv.
En rädsla att prata med den suicide är oro för att väcka självmordstankar. Det är aldrig någon risk när du frågar och bryr dig. Tvärtom är det det effektivaste sättet att förhindra självmor.
Men självmord smittar. I grupper och sammanhang tar andra efter och identifierar sig med någon, tex en idol, som tagit sitt liv. Det finns sajter på nätet där personer stöttar och uppmuntrar varandra till att ta sitt liv. Och så finns ju platser som Golden Gatebron som i sig har blivit en plats för självmord och därmed attraherar till det.
Alla har någon gång funderat på att ta sitt liv. När du stått där högst upp på berget med stupet nedanför dig. När du står på tunnelbanestation och tåget är på väg in eller när du kör på den ödsliga vägen och får ett möte med en långtradare, kan tanken komma, att ett steg framåt eller en liten rattrörelse, så är livet över. Den tanken är normal och får dig snarare att ta ett steg tillbaka och att hålla stadigare i ratten. Den väcker beredskap och skyddar.
Men för andra ligger den tanken mycket närmare. Döden ses som en befrielse och livet som ett lidande. Funderingar förekommer hela tiden över olika metoder, unga söker sig till sidor som diskuterar självmordet kliniskt, där man jagar upp förväntningar kring att ta sitt liv, där man identifierar sig med andra suicida.
Att leva med ångest för livet är tungt. Ann Heberleins boktitel, Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva, är för många en verklighet. Andra gör det till ett filosofiskt problem där det grubblas över metoder, och hur det kommer att kännas att väga livet mot döden. Det finns många varianter på att leva med självmordstankar, men för alla är det gemensamma att de kan förverkligas om pressen blir för stor eftersom tankarna i sig varit en förberedelse och beredskap för det sista steget. Innan det steget är personen helt inne i ett tunnelseende där det enbart finns problemet (ångesten över relationen, ekonomin, meningslösheten, värdelösheten etc) och för det metoden som leder fram till lösningen och befrielsen. Här finns inte längre några alternativa tankar om hur livet kan förändra sig, vilka människor som kommer att skadas eller hur kärleken åter kan komma till liv. Här finns enbart en tunnel med ett abrupt slut som kan bestå av steget över perrongen.
Här i detta tunnelseende är du som medmänniska viktig. Gå in och bryt. Ställ frågor. -Vad händer? Vart är du på väg? Stanna en stund, titta på mig. Visa att du finns. Tala om att det finns de som bryr sig. De som kommer att sakna och bli förtvivlade som den som lämnar oss. Ditt liv är viktigt. Ja, självmordet löser alla dina problem just nu. Men du kan bara göra det en gång, spara den möjligheten om du nu måste ta ditt liv. Låt det i så fall bli ditt sista ess i rockärmen du alltid har kvar. Se vad du kan hitta för andra lösningar först.