Runforyourlife skänker mig hopp
Det är en kraftfull manifestation och starten tål att ses. ”På eftermiddagen den 9 november står samiska konstnären Jenni Laiti och poeten Mimie Märak på startlinjen i Kiruna. Med sig har de en sten, en värdefull symbol i den samiska kulturen, som lämnas över till nästa löpare, och nästa löpare, och så vidare hela vägen till Paris.” https://www.facebook.com/1616624401911988/videos/1655111708063257/
Jag sitter och tittar på det sextiåriga paret som springer en mil småpratande och skrattande. Mannen som springer med sina tvillingar i barnvagn. Florian som skulle springa 13 kilometer mitt i natten nånstans mellan Piteå och Luleå men en löpare uteblir så han springer den dubbla sträckan. I Piteå centrum möter ett fackeltåg upp och springer med löparen ett tag. Ett hel familj med en liten grabb springande hållande sin pappa i handen. Någon annan har med sig sin hund. Någon som sprungit sin sträcka hänger med även nästa bara för att. Och så här håller det på. Hela tiden filmat av en bil som kör framför. Det är inte händelserikt men ändå berörande i sin monotoni. Meditativt på samma sätt som det är att springa. Jag hade tänkt vara med men kände att jag inte orkade. Något jag ångrar nu när det pågår. Jag får gå ut och sympatispringa lite på vägen här hemma med min hund. Om ett par timmar springer min vän Stefan Gyllenberg (15.55) mellan Sävar och Täfteå, och i morrn natt tar Tomas Frejarö vid i Härnösand och för stenen ytterligare några kilometer närmare Paris.