Själavårdande samtal

30 oktober, 2024 0 av Tonny Molander

Jag träffade prästen igår på en inbokad tid för själavårdande samtal. Det var fint. Hon inledde med en bön till Gud på sitt sätt om att vara med i samtalet. Jag blundade, lyssnade och öppnade mig på mitt sätt. Hennes ord berörde mig faktiskt vilket väl är en bra start på ett sådant här samtal. Vi pratade om min tro och döden och om vägen dit. Det känns bra att prata med någon helt utomstående även om jag vare sig känner rädsla eller ångest eller är vidare kyrklig. Jag har funderat på ett sånt här samtal en tid. Tidigare har jag blivit erbjuden att prata med kurator, men min erfarenhet av det är inte det bästa. När jag brände ut mig gick jag i samtal hos några beteendevetare. Jag är ju själv utbildad kurator/socionom och märkte att jag mest analyserades deras samtalsmetodik och alltid kom fram till att jag skulle skött ett sådant här samtal bättre ( «« självhävdelse ;) ). De gav alltså inte så mycket. Gårdagens samtal gav desto mer. Dels frågade hon enkla öppna frågor och lät mig berätta och lyssnade så jag kände mig hörd, sen emellan förde vi personliga samtal om våra olika erfarenheter. Vi nådde inga större djup, men jag kände mig bekräftad, även i att vara orädd och nyfiken på döden. Sen finns det ju andra saker som vi lyfte som den sista tiden innan, hur vill jag dö och min oro för IngaMari efter mig. Saker som jag inte har svar på idag men som är en god grund för mitt nästa samtal om en vecka. En händelse jag berättade om var under min rosenutbildning. Rosenmetoden är en kroppsterapi som går ut på att med händerna möta spända muskler och tillåta dem slappna av varvid ofta klienten kommer i kontakt med en återhållen känsla. Marion Rosen är judinna som flydde från Tyskland under nazismen och tog sig först till Sverige där hon studerade till fysioterapeut senare till Berkeley i Kalifornien där hon öppnade praktik. Hon behandlade en hindu på bänken och vi andra kursdeltagare stod kring bänken och betraktade. Hos oss fanns djupt kristna, mer sökande som mig själv och kanske någon annan andligt troende. På bänken släppte hon tydligt av muskler kring diafragman med en djup suck och tårar rann ur hennes ögon. Vi upplevde i den stunden (vi talade om det efteråt både i grupp och med varandra) en stark gudsnärvaro som berörde oss starkt. Upplevelsen var alltså samma oavsett om vi var judar, kristna eller hindu, och så måste det väl vara. Finns det en gud, eller flera, så måste den väl gälla alla oavsett tro eller hur vi väljer att tolka Det.

Jag mår bra nu, en vecka efter senaste behandlingen. Biverkningarna som varit relativt lindriga (kraftlös och lätt illamående, samt känsliga slemhinnor) har avklingat så jag känner mig relativt frisk. Idag har jag satt en vitlök, ca 15 klyftor i mitt trekvadratmetersland. Det gäller att planera för framtiden ;). Jag har också haft ett uppföljningssamtal med min kontaktsköterska på onkologen om att allt är bra. Enda besvärliga biverkning nu är läpparna, eller underläppen som inte tål starkt, surt eller salt, så gårdagens ärtsoppa med stark senap fick skyfflas in i munnen förbi läppen. Men det är ju en helt okey uppoffring för lite längre hyfsat liv.

Första längre promenaden sen senaste behandling. Det brukar ta en vecka innan jag orkar igen och det är det precis idag. Alltså två fina veckor framför mig. Jag går ner mot badplatsen och följer vägen till kraftverket. Idag är det verkligen fullt påsläpp, forsen riktigt dånar. Hösten är märklig det har varit varmt rätt länge och nu gror sälgen, kanske inte riktigt just in time. Från kraftverket går jag stigen upp till festplatsen, den är seg, och idag är den extraseg. Vi har en fin festplats som ju finns en del kort från festivalen tidigare i bloggen. Nu går jag bara igenom och följer nipan runt utegymmet, inte läge att träna idag, så jag ser och hör forsen hela vägen hem.
Det blev en dagsfärsk betraktelse och jag kommer att varva en del tills jag kommer i fatt nuet. 2023 var ett rätt vedervärdigt år som började med hjärtflimmer och slutade med stroke och neutropen feber, men 2024 har hittills varit riktigt hyfsat, svagare och sämre dagar men på det hela en åtta på en tiogradig skala. Det här är mitt liv, och imorron är det Gott Nytt År