VP
Vallhundsprovet, det grundläggande provet för vallhundar. För bordercollien är det dessutom ett krav för att få avla på hunden. Är det svårt eller lätt? Jag tycker det är svårt men förutsättningar varierar så klart mellan olika hundägare. De flesta som väljer att pröva sin bordecollie klarar det, om än inte alltid på första försöket. Få andra hundaraser än bordercollie och kelpie klarar det. Tex tror jag en schäfer klarat genom tiderna och ett fåtal shetlandshundar
Jag och Kärztin misslyckades förra året i två försök. Första dagen ville hon inte gå in i fållan och i det andra försöket tappade hon fåren i fråndrivet. Mer om vad det betyder senare. Först lite om skillnaden i får och hundar. Vi har gutefår hemma, det är tröga får som inte gärna flyttar på sig och som heller inte är rädda att attackera ett annat djur, som lo, räv eller hund. Det innebär att Kärztin fått ett par smällar och har respekt för dem och inte gärna vill gå in i trånga utrymmen med dem.
Man pratar om hundens förmåga till ”tryck”, att med ögon och kroppsställning flytta fåren på avstånd. Gutarna har gjort att Kärztin trycker bra och kan få mer lättfotade får att sätta fart på stort avstånd. De fåren vi träffade på vallhundsprovet i Stöde var rätt flyaktiga om än långt ifrån rena popcornfår. De var väl helt enkelt sådana får man vill ha på en tävling.
Jag tänkte berätta lite om mitt och Kärztins VP. Grundförutsättningarna är att man totalt kan få 100 poäng i sammanlagt 7 moment och måste ha minst 50 för att klara sig och även minst hälften av de tre första momenten ”hämtet”, sen måste man ha något poäng i samtliga moment som ger 10 eller 20 poäng.
Vi ställer oss vid en stolpe i ena änden av planen. 100 m bort ställer en förare med hund ut fem-sex får. Vid klartecken skickar jag ut Kärztin åt höger eller vänster för ”Utgång”. Här bedöms den båge hon går ut i och hur hon sen går upp bakom fåren. Vitsen är att hon inte ska störa fåren förrän hon kommer upp bakom dem. Här är Kärztin överdriven, hon tar så stor båge som möjligt och försvinner ner bakom en kulle bortom fåren. Jag vet att hon inte startar igång själv och måste gissa lite var hon är för att kalla fram henne. Hon stannar för tidigt för en snygg utgång och får 4 minuspoäng av 20. ”Upptaget” går trögt, här är hon överdrivet försiktig för att få fåren i rörelse, jag upplever inte att hon störs av föraren och hunden som sitter där utan är bara lite försiktig. Vi får ytterligare fyra minuspoäng. Nu ska hon driva fåren till mig på en rak linje mot stolpen jag står vid. Linjen mellan alla moment är viktig. Det är meningen att fåren hela tiden ska röra sig utefter en rak linje mellan alla hinder. Det går bra och på ”Framdrivningen” tappar hon bara två poäng av 20 och har alltså första halvan godkänd 40 av 50.
Nu ska hon ha fåren att runda mig och stolpåen på sin högra sida för att sen fösa upp dem till första grinden. Rundningen går bra och efter att hon är förbi är jag fri flytta mig och följa med efter mot grinden. Här sätter fåren fart och vill komma undan men rör sig i rätt riktning mot grinden, två lösa grindar med en öppning mellan och öppet ikring. När fåren är nästan framme och Kärztin halvvägs där jag lagt henne för att få ner tempot styr jag henne vänster och framåt för att få fåren gemnom hålet. De flesta kommer igenom men samtidigt trissas farten upp igen och jag är långt ifrån såväl får som hund när nästa moment tar vid. ”Fösningen ger ytterligare fyra minus och kommentaren, ”Hett” och ”djur utanför”.
Nu ska fåren 90 grader till nåsta grind som är betydligt smalare. Jag springer diagonalt mot den samtidigt som jag försöker styra Kärztin åt rätt håll och ändå lugna ner det uppdrivna tempot. Vi hamnar rejält utanför linjen när vi åter är samlade, jag får och hund, men nu får jag gå före och fåren trängs runt mig så med bra tempo går jag och får genom grinden och alla är med. Ytterligare fyra minuspoäng i ”Drivning” för att vi var av linjen.
Vi går tillbaka mot starten och fållan. Fåren är uppjagade och hunden heltänd. Det gäller att lugnt och sakta ta mig de hundra meterna tillbaka utan att fåren rusar förbi så att jag hinner öppna grinden till fållan. Jag skriker och viftar rejält åt Kärztin att stanna, vara försiktig, gå framåt eller rikta höger och vänster. Min adrenalinnivå är på topp. Fållan är en cirkel av sammanfogade grindar mitt på lägdan. Jag ska öppna en av grindarna och Kärztin ska styra in dem. Jag får stå vid grinden, t.o.m. käpplängds avstånd och täcka så att inte fåren går förbi mig. Jag får inte röra fåren vare sig med mig själv, käpp eller grind. Det är hunden som ska ha in fåren varvid jag stänger grinden. ”Fålla in” -1.
Nu kommer ”Fålla ut”, momentet där Kärztin vägrade gå in i fållan förra året. Jag har tränat mycket på det, både hemma och hos min tränare Nina som har mer vallningsbenägna får. Men jag är inte säker. Hon tycker inte om att gå in till fåren. Nu gör hon det om än motvilligt. Och lägger sig innanför grinden som hon ska men med svansen kvar utanför när jag stänger grinden. När jag skickar henne för att gå runt inne i fållan sitter hon fast med en tova i pälsen. Nåja, jag lyfter grinden och hon är loss och smyger sig runt på andra sidan fåren som kommer ut mot mig. Jag pustar ut öppnar grinden släpper ut fåren och skickar iväg Kärztin så hon får ta kontroll över fåren en sista gång och ”Fålla ut” är felfri. Efter det går jag till domaren som vill klappa om hunden för att se att den är tillgänglig och jag får vårt protokoll med 81 poäng av 100 och kommentaren ”Kompetent hund, Något för snabb ibland, Lydig”. Och det faller en väldigt stor sten från våra axlar.
Vi var startnummer fyra och är kvar och ser de tio första ekipagen, fram till lunch, innan vi far hemåt. Av de tio var det fyra som missade. En hund klarade inte av att hämta fåren, hen fick dem helt enkelt inte att röra sig trots att hen var nära. De reagerade ungefär som våra gutar gör hemma. Jag pratade med föraren efter och hon har tränat på får som rör sig för ingenting och är otroligt skygga, så här märker man skillnaden på tryck mellan en hund som lärt sig att trycka så litet som möjligt och på Kärztin som verkligen behöver trycka. För de flesta går det också betydligt lugnare än mig, men ändå rörligt. Det var en som inte fick in fåren i fållan och en annan hund var för het och bet efter ett får vilket omedelbart diskvalificerar. Tråkigaste anledningen till att bli underkänd vara hon som gick runt hela banan jättesnyggt men där hunden inte lät domaren klappa om den och alltså inte visade ”Tillgänglighet”. Alla dessa fyra gjorde sitt första vp med unga hundar och kommer med all säkerhet klara det nästa år.
På ett sätt vill jag jämföra vallhundsprovet med en uppkörning. Det är komplext och förutsätter ett samarbete med sin hund men också att hela tiden se hur fåren reagerar och kunna ta hänsyn till miljö. Det har tagit en hel del tid och kraft att komma hit, men det är ju rolig tid och kanske kanske går jag nu vidare och tränar för IK1.
