41 Låt stå
41
Låt stå
Om mitt hjärta stannar ska det inte startas om. Det är inget speciellt beslut utan gäller alla cancerpatienter i min situation. Kroppen klarar helt enkelt inte en omstart utan det blir bara en plågsam process. Däremot har jag frånsagt mig all sjukhusvård, jag vill dö hemma. Undantaget är om jag bryter höften. Jag ska väl heller inte sticka under stol med att jag funderar en del på hur jag kommer att dö. Det finns ju en uppsjö alternativ mellan ett stilla insomnande och ett epileptiskt krampande. Det här med hjärtat hade jag faktiskt inte tänkt på men tror kan bli rätt bra, Jag har ju haft hjärtflimmer ett par gånger då hjärtat rusar en bra bit över 200 utan att knappt pumpa något blod. Lite obehagligt men så länge man är stilla klart uthärdligt. Så kan jag tänka mig att det blir, hjärtat rusar för att slutligen ge upp och stanna. Inte allt för obehagligt. Den andra parametern här är ju att det saktar ner och stannar och det är väl också okey. Men men, det finns ju många andra altertnativ. Varje kväll när jag ska somna tänker jag faktiskt att jag kanske inte kommer att vakna mer, inte vidare troligt de närmsta veckorna men heller inte långt bort i tiden.
Troligast är väl att jag dör i ett morfinrus där jag befinner mig pga outhärdlig smärta Det är inget som lockar då jag vill vara så medveten som möjligt när jag dör. Å andra sidan kan man som min präst resonera som att det är den tiden när man hänger medvetslös mellan liv och död, viket hon helst vill utforska. För även om man är medvetslös sker en kontakt med omgivningen. Tex är valet av dödsögonblick ofta väldigt tydligt och den döende väljer eller väljer bort vem som får finnas i rummet när hen dör. En annan sida är ju det här med uturkroppenupplevelser och näradödenupplevelser som ju alltid sker i ett sådant tillstånd och som den medvetslöse, om den vaknar upp, ofta kan berätta väldigt detaljrikt om. Sen tror jag inte jag har så stort val utan jag dör när mina organ tar slut, min lever är inte vidare fin nu tex.
Idag är det Valborgsmässoafton. Där jag kommer från eldade vi till påsk istället. Beror väl på att våren är tidigare och att skräpet behövde eldas upp tidigare. Det fanns förvisso en valborgseld vid folkhögskolan men det var ju också med folk som inte bodde i Mölnlycke. Några år var jag med och eldade med några kamrater i Djupedalsäng och de hade en sed de antagligen knyckt från S:t Hans. Vi byggde en häxa som vi satte i toppen på elden och således eldade upp. Lite makabert kanske med tanke på häxbränningarna, något som vi öht inte tänkte på som tolv-trettonåringar. Jag har tänkt på det där med fyrverkerier och smällare. På påsken smällde man smällare och skickade häxpipor (en pyroteknisk sak som tjöt och flög omkring oberäkneligt på låg höjd) och vi ungar hade fickorna fulla med Tigerpuffar, smatterband och häxpipor. Till nyår var det fyrverkerier som inte small med undantaget någon nyårsbomb, och då var det en riktigt kraftig smäll. Sen förbudet om smällare infördes har varenda liten fyrverkeripjäs blivit en smällare.
